Närproducerad köttfärs från en ekologisk gård

Idag bar jag hem ett kilo ekologiskt köttfärs. Genom mitt jobb har vi en kontakt med en lokal bonde i Örebrotrakten som dels levererar kött till Ica men också säljer direkt till kunderna. Så härom veckan kom han förbi kontoret med två paket köttfärs.

Jag som tidigare pratat om vikten att veta var maten kommer ifrån och att vara beredd på att ta hand om den själv (läs Om kött från 2012-01-11) var glad att få en lite personligare kontakt till den som levererar köttet. Det känns också bra att veta exakt vilken eko-gård det kommer från, ha koll på var djuret är slaktat och att det skett med största möjliga hänsyn till djur och miljö.

Mitt bästa knep i köket när jag lagar köttfärs är att blanda ut med röda linser, rivna morötter och tomat, så blir det inte så köttigt och samtidigt väldigt gott. Ett recept kanske kommer endera dagen?!

Om kött

Jag tänkte våga mig på att faktiskt skriva om kött och miljö. Annars är det en debatt som ofta blossar upp och lockar till sig styvnackade tyckare från båda lägren. För antingen äter man kött eller så gör man det inte. Man kan vara emot kött av flera anledningar, till exempel för att man ogillar köttindustrins hantering av djur eller för att det är ganska omiljövänligt.

Själv är jag lite ambivalent i den frågan. Jag är inte uttalad vegetarian, men samtidigt är jag heller inte helt övertygad om köttets centrala plats på middagsbordet. När jag själv lagar man blir det oftast kyckling eller vegetariskt och de gånger jag köper kött är det alltid ekologiskt kött från Sverige.

Jag har dock en teori som jag lever efter, inspirerad av en bekant som bara ”åt sådant hon kunde döda själv” (dvs skaldjur kunde hon äta exempelvis). Att om man nu ska äta kött bör man ta sitt eget ansvar att dels se till att djurproduktionen är så schysst det bara går, djuren ska undvika nödvändigt lidande och de ska leva ett så bra liv som möjligt. Men dels också att man ska vara beredd på att kunna se ett djur dödas och sedan ta hand om kroppen.

Skräckexemplet för mig är när jag såg en tv-serie en gång om brittiska skolungdomar som trodde att kött kom i plastförpackningar och inte från djur.

Det hela ledde till att jag i helgen följde med hem till en bekant som är jägare och hade en hjort hängandes i garaget. Den hade blivit hängmörad i tio dagar och skulle nu styckas. Jag var med genom hela processen till filé, innanlår och andra köttbitar. Ett mycket lärorikt tillfälle som visade att jag faktiskt är beredd att själv göra det. Framför allt för att jag själv sen innan haft lite svårt att veta var olika köttbitar sitter på en kropp. Dessutom är det viktigt för mig att man tar tillvara på allt kött och inte låter något gå till spillo. I vanliga fall brukar man göra köttfärs av resterna, men man kan också göra grytbitar.

Nu kanske några läsare anser att det fortfarande är fel att äta kött, ni får tycka precis som ni vill. Jag har bara tagit chansen att förklara hur jag ser på saken!

Några av alla dessa kor som finns i Sverige