Ljus framtid, eller mörk framtid?
I framtiden står miljön inför stora utmaningar. I framtiden står jag inför stora miljöutmaningar. Det är åtta år till år 2020 och åtta år känns som en relativt lång tid, men det är också otroligt snabbt för ett jordklot som är 4,6 miljarder år gammalt. För åtta år sedan var jag 15 år och jag skulle nog vilja påstå att det var då mitt miljöintresse tog sig konkret form. Det började med att jag hörde att Ryssland hade ratificerat Kyotoprotokollet på radion, om jag inte minns helt fel var det i november 2004. Klimatfrågan tyckte jag lät intressant och jag skrev ett arbete i geografin om Kyotoprotokollet. Jag började också vid den här tiden läsa Naturskyddsföreningens medlemstidning Svensk Natur regelbundet. Det ledde till att jag senare valde att läsa miljöpolitik och biologi på gymnasiet trots att jag gick samhälle/språk-programmet. En lärare tipsade mig om att söka mig till Miljövetarprogrammet på Linköpings universitet. Sedan har det bara rullat på.
Åtta år går rätt fort, men samtidigt känns det som evigheter sedan jag hörde det där om Kyotoprotokollet i Sveriges Radio P1.
Men framtidens utmaningar för miljön är desto större. Det är mycket som ska ha hänt tills år 2020. Till exempel är det ett viktigt årtal i klimatdebatterna, EU:s medlemsländer har lovat att minska sina växthusgasutsläpp med 20 %, i jämförelse med 1990 års nivå. Det är egentligen ingenting, vi kommer ändå inte klara två gradersmålet, dessutom finns det andra länder och världsdelar som släpper ut mycket mer växthusgaser än vad vi i EU gör. Utmaningen består snarare av att övertyga politiker och företag runt om i världen att klimatet är en fråga värd att lägga vikt vid.
EU:s havsmiljödirektiv syftar till att vi ska uppnå god miljöstatus i EU:s marina vatten senast år 2020. Det innebär att Östersjön till exempel ska må bra mycket bättre då än i nuläget. Kommer HELCOM och Östersjöländerna klara av detta? Jag betvivlar det. Senast förra året floppade både Sverige och Tyskland i WWF:s Östersjöbarometer om ländernas åtagande för att förbättra Östersjöns havsmiljö. Sverige som ska vara så bra på miljöfrågor klarar inte ens att ha en rimlig inställning till vårt innanhav som vi har så lång kustremsa till.
Nej, det är inte mycket som ser ljust ut för miljöfrågorna i framtiden. Är det skäl att tappa hoppet? Verkligen inte hävdar jag, det sker vinster hela tiden. Små förvisso men ni vet, många bäckar små… Exempelvis det glädjande beslutet om att Ostlänken mellan Linköping och Järna ska stå klar år 2028. Många har, efter att glädjeyran lagt sig, sagt att det inte räcker. Det är för lite, för långsamma tåg, tar för lång tid. Men det är ett steg på rätt väg till en förändrad transportsituation i Sverige.
Min egen framtid kommer nog se annorlunda ut år 2020. Idag har jag nyligen börjat ett jobb som miljöinformatör på Linköpings universitet. Jag växer sakta ifrån mina världsförbättrarambitioner och börjar göra praktisk nytta på en lagom nivå. Inte för att jag på något sätt har övergivit hoppet, tvärtom! Men jag tror också att makten över miljöfrågorna i dag ligger i det fria ordet, den allmänna debatten och politiker-, företags- och folkbildning. Det finns mängder av forskare som på olika sätt handskas med miljöfrågorna, men det måste också ske en samhällsförändring som tar till sig nya innovationer och nya sätt att få vårt system att fungera. Där anser jag att den största framtidsutmaningen ligger, att inom vårt samhällssystem förändra systemet.
Detta är ett inlägg i Framtidsstafetten, initierad av Framtidskommissionen och projektledd av Twingly. Läs gärna mer och hitta övriga inlägg i bloggstafetten på
http://www.framtidskommissionen.se/gastbloggare/
Regeringen beslutade den 12 april om att det hormonstörande ämnet bisfenol A ska förbjudas i livsmedelsförpackningar som riktar sig till barn upp till tre år. Med andra ord, lock till barnmatsburkar. Flera organisationer välkomnar förbudet men samtidigt höjs kritiska röster för att regeringen inte gör tillräckligt.
